En dag i taget
Vill inte sova för vill inte möta morgondagen men den kommer ju vare sig man sover eller inte...
Hela tiden kommer en morgondag och för varje dag som går så uppstår bara mera och mera
Jag har ingen kraft kvar
Jag vet inte hur fan jag ska kunna stå upp längre och
för varje steg jag tar så ramlar jag oftare och oftare

Jag vet inte hur jag ska kunna bära allt ensam och hur fan jag ska lösa allt
Jag försöker gång på gång men fan imej ska det inte få fungera för verkar som om man är dömd till ett liv av smärta

Spelar aldrig någon roll hur snäll eller hur mycket man gör för att man ska göra rätt för sig så knuffas man omkull igen och så så ska man tydligen bara resa sig igen och le
Jag fixar inte det
Jag vet att jag är stark men jag kan inte bära hur mycket som helst


Smärta och blod är bara 2 saker jag inte fixar.....
Är väl bara att inse att man är sjuk och att det inte går att få hjälp hur högt man än skriker......