En stilla tår rinner ner för min kind och min själ har fått ett nytt ärr.
Inte skapad av kärlek men utav svek.
Hjärtat visste inte att detta skulle komma...
Själen blev överraskad av ditt svek.
Sårad och ledsen...
Drar jag mig undan och försvinner i mig själv..
Jag kan inte förstå hur detta kunde skapas...
Jag gav ärlighet och trodde du gav detsamma..
Mitt godtrogna sinne har fått sig ett nytt ärr för att jag litade blint på dig och det du sa...
Jag vet inte varför
Jag vet inte hur
Jag hoppas att detta skall ändras med tiden och att jag inte ska behöva känna detta som ett svek...
Vi är ju vänner..........