När julen sakta kommer krypande så känner man saknaden efter de som man förlorat till himlen.
Man tänker tillbaka på jular då de ännu fanns hos oss och tårarna börjar sakta rinna..
Smärtan man känner är så stark att man önskar att man bara för en stund kunde få gå tillbaka bara för att få en sista kram , ett sista leende och höra deras röst en sista gång..
Man skulle kunna ge vad som helst för att få en sista gång...

Jag förlorade min kära farbror för många år sedan men smärtan i mitt hjärta är lika stark idag som den dagen jag fick veta att han dött..
Jag var bara 9 år när han när han tog sitt liv och smärtan gör sig bara starkare för jag får aldrig veta varför...
Han var som en pappa för mig när min riktiga var djupt nere i alkoholismen..

Min farbror var alltid där och hittade alltid på massa bus med mig och fick mig alltid att kikna av skratt..

Kommer ihåg julen innan han dog då jag fick en stor vit nalle av honom och den hade jultröja,julmössa och en snöflinga på nosen...
Jag blev så glad och sprang hela huset runt med den nallen.
Kommer ihåg hur han log när han såg hur glad jag blev över den.
När han sedan tog sitt liv så blev den nallen "helig" och fick sitta högst upp på min bokhylla och ingen fick röra den..
Har ännu kvar den men nu har snöflingan på nosen bleknat men aldrig att minnet av när jag öppnade det paketet kommer blekna.

Aldrig att jag heller glömmer kvällen innan han tog sitt liv när han satte sig på knä och kramade mig och sa att jag kommer alltid älska dig BrumBrum.
Han kallade alltid mig för BrumBrum för det var mina första ord som liten.

Jag kommer aldrig glömma känslan av när jag fick sitta på tanken på hans moped och vi körde "rally" i skogarna på Fårö eller när vi grälade om vilket tvprogram vi skulle se...
Jag ville ju se Björnes magasin men det ville inte han men han gav sig alltid för min skull <3
Så vid 6 års ålder fick jag ärva Farmors gamla tv så jag fick se Björnes magasin hur mycket jag ville...

Du fanns alltid för mig och du beskyddade mig när socialen kom för att ta mig när mamma lämnade mig i vagnen på gården för att aldrig mer återvända...
Men när du var på jobbet och pappa likaså kom de tillbaka och tog mig till mamma och lämnade mig där..
Men jag slutade att äta och bara skrek för jag ville hem så mamma kasta av mig vid faster och faster såg till att jag kom hem till tryggheten..
Du såg då till att jag fick bo hos Farmor.



Saknar dig såå och Älskar dig såå mycket min älskade Danne <3