Sitter och lyssnar på musik och funderar på allt man gått igenom i sitt liv.
Tänker på misstag man gjort, på människor man sårat och saker man ångrar.
Men hur jag än tänker så kommer också alla bra saker upp som jag gjort, alla människor jag stöttat och all glädje jag skapat.
Tänker på liv jag räddat och vänner man har hjälpt.

Tänker på att mycket som finns i mitt liv finns i andras liv med och att jag aldrig skulle vilja förstöra för någon av dem , det spelar ingen roll om det är en vän eller en ovän.
Jag anser att jag inte har rätten att gå in i en annans liv och bestämma...
Jag kan inte förstå hur någon annan då kan ge sig själva rätten att kliva in i mitt liv och tala om vem jag är och vad jag står för.
Och allrahelst inte av någon som inte kännt mig hela livet.
En person som har träffat mig några gånger kan inte påstå att de känner mig utan endast kan säga att de vet vem jag är.
Jag kan inte ens föreställa mig varför några går helt upp i sig själva och måste lägga sig i mitt liv och då allrahelst inte ,när de säger att de avskyr en.
Jag tycker inte om alla människor men inte sitter jag och försöker bestämma i deras liv bara för att de inte var min typ av person.
Jag kan förstå att alla inte tycker om mig och det är helt normalt.
Man kan inte tycka om eller komma överrens med alla.
Jag tänker fortsätta vara jag och stå upp för det jag tycker och för de människor jag anser vara värdefulla för mig.
Jag struntar blankt de som en dag vaknat upp och måste leka i någon annas liv.
Det funkar inte på mig.
Jag kommer alltid veta vad jag gjort och vad jag gått igenom.
Det kan ingen ta ifrån mig eller bestämma för mig.