Jag har fått kämpa som en jävla idiot sen jag kom till världen...
Fått stå ut med mycket
Att bli övergiven,Alkolism , självmord , mobbing, att känna sig totalt värdelös...
När man legat svag har det alltid kommit någon jävel som tycker att det är kul och då bråkat så man kommit till en bristningsgräns...
Åren gick och man fick uppleva slagsmål så ofta så det blev naturligt...
Höll på att gå under när jag upptäckte att jag blev något jag hatade...
Tack vare en Man så ändra jag på det och tänkte nu kommer mitt liv vända men i helvete heller....
Sitter djupt nere i skiten och knuffas mot ett stup och alla säger bara hoppa
Jag inte vill hoppa....
Det sliter mig itu att behöva tvingas till att genomföra detta när hela jag skriker NEJ

Jag har bara EN passion i livet och den slits sakta i från mig...
Jag vill inte behöva genomgå det här...
Jag vill inte hoppa jag vill få behålla...
Kan jag inte få behålla för en gångs skull när inte ens någon annan vill ha det?

Hur hårt jag än kämpar och hur mycket jag än försöker så går det inte...
Jag försöker alltid finnas där för mina vänner och familj hur dåligt jag än mår och jag kan bara säga att utan dem och min passion så hade jag inte funnits idag...
Då hade det slutat på piren den där höstkvällen...

Allt jag äger är det alltid någon som säger att det är gammalt skit/skrot...
Att det är värdelöst....
Men betänk nästa gång att när du säger det till mig då är det om mig...
För det ni kallar skrot är en del av mig och något jag älskar...
Man kan inte inte älska döda ting säger ni
Jag älskar mina döda ting för de är de enda föruton väldigt få vänner som aldrig svikit mig!