När man blir kär och man släpper sig själv helt i en annan människas händer så gör man det med en risk.
En risk att bli sårad.
Den risken är en fifty fifty chans.
Men även om risken skulle vara större så är det ändå något man skulle utsätta sig för när man helt och hållet gett bort sitt hjärta så vinner hjärtat över logiken.
Man kan kämpa in i det sista bara för att få behålla den kärleken man vunnit.
Ett ömmande hjärta är en av dom värsta smärtorna man kan uppleva och man får känslan av att man ska dö.
Den smärtan låter man sig sakta genomlida för kärleken är så stark att när du ens tänker på att leva utan din älskade så rinner tårarna.
Man vill inte förlora det man byggt upp.
Man säger ofta att man bara ska ge en chans...
Sen blir man sårad och chansen man utlovat ges.
Samma sak händer igen..
Vad gör man då, jo man stannar och ger en ny chans för när det kommer till den man älskar ger man oftast fler chanser än man någonsin trodde att man skulle ge.
Allt för att hjärtat inte vill släppa taget.
Logiken kan skrika sig hes i ens öra när man är kär för man hör den ändå inte...
Det enda man ser är hjärtat som slår så hårt för sin älskade.
Jag har blivit så kär nu och jag skulle bara ge en chans men älskar alldeles för mycket för att slösa bort chansen till något jag känner kan bli väldigt bra.
Jag kommer kämpa för min älskade även om alla kuggar inte träffar rätt varje gång.
Jag känner i både själ och hjärta att detta är kärlek.
Jag utsätter mig gärna för risken att bli sårad igen för att jag vet att kärleken jag får är starkare och kan läka det sår som kanske rivs upp av att blivit sårad igen.
Jag tänker inte gömma mina känslor i en ask och slänga nyckeln för att jag har hellre älskat och blivit sårad än att aldrig få veta hur pirret i magen känns när man träffar sin älskade.
<3 Jag älskar och då blir jag älskad <3