När sorgen är som tyngst att bära

Det är då man vet vilka som är ens vänner

Bara man hör deras röster så vet man inom sig vem som bryr sig

Att de ringer och delger sina liv till en

Då vet man att man är bästa vänner

Att de alltid står där

Att de alltid lyssnar

Att de VET att man alltid står brevid dem

Redo att ta emot dem om de faller

Att stötta dem när allt är som tyngst

Allt detta är vänskap

Något som inte alla vet vad det innebär eller hur det känns

Många har en gång haft sånna människor brevid dem men inte insett det

Utan förlorat den vänskapen på grund av dumhet

Vissa saker kan man lösa och förlåta

Men blir man sviken av en vän är det svårt att bygga upp den tilliten igen

Jag är en människa som oftast ger en chans

Går den förlorad är det kört

Andledningen för mig att ge en ny chans är endast för dem som jag anser ångra sig

Och att de inser varför man blivit sårad

Förstår inte den personon i fråga det då skiter jag fullständigt i den människan

För kan inte den människan försöka förstå så varför ska jag göra det

Låter väl lite ego men jag har bara ett liv

Och jag vill ha ett så bra liv som möjligt av det som jag har kvar

Har haft så mycket skit och problem i det som jag redan gått igenom

Så varför låta patetiska människor härja fritt i mitt liv och låta dem förstöra

Nej tack jag avstår

Jag går hellre ensam

Jag har haft turen att under det som ska kallas liv hittat några guldklimpar

Och de är de bästa vännerna jag har nu

De värderar mig och jag värderar dem

Jag gör allt för dem

Jag älskar er mina guldklimpar <3