En stilla ström av irritation glider sakta över mitt annars så stillsamma hjärta..
En varm glöd startar och så är det i gång.
En ilska som river i bröstet som ett aggressivt djur....
När hjärtat är ömt ,hur skall det klara mera påfrestningar?
Värmen strålar ut från min kropp som strålarna från solen en het sommardag och då kan man undra när det blir vinter?
Ligger alltid allt i mina händer som havet vaktar de sjukna skeppen från förr?
När det gått för långt, kommer jag tappa allt då så som havet sliter loss tången från botten i storm?
Kommer allt bli kaos om jag brister?

Att få finnas för andra och känna ett stort värde för dem, är lika härligt som att för första gången få känna gräset mellan tårna.
Men det är inte alltid lätt att bära...
Jag måste lätta vikten genom att få andra att förstå att det som de gör kan påverka andra lika starkt som glädjen över att få se de första blommorna på våren.
Jag finns för dig i alla lägen, alltid.
När du vänder dig om så kommer jag stå där.
När du känner dig svag kommer jag vara ditt stöd.
När du är glad kommer jag skratta med dig.
När du är ledsen så torkar jag dina tårar och försvinner inte.
När du är arg är jag den som lyssnar och lugnar ditt upphettade hjärta.
När du känner dig ensam så ropar du och då kommer jag.....

Jag är jag och jag finns där du minst anar det...